slide show
Det har gått cirka 1 månad nu, och om en vecka börjar skolan. Malte har blivit lite rundare om magen och revbenen sticker inte ut lika mycket längre som dom gjorde förut. Och nu är det dags att få min första ridlektion. På Malte. Mamma visar hur man gör när man ska sadla och tränsa sin häst. Först lägger man sadel mjukt och försiktigt på ryggen väldigt långt fram. Sen drar man bak den och rättar till den. Sen tar man sadeljorden som hänger på andra sidan om hästen ochspänner fast den. Osv, jag fick prova en gång själv på en sadelhållare, första gången gick sådär, men nästa gång gick det bättre, inte jätte bra som mamma gjorde det, men bättre. När jag skulle göra det på Malte, var det mycket enklare. Sen blev det tränsets tur, Mamma visar hur man gör och jag försöker, på första försöket lyckades jag, bara att det var svårt att få in bettet i munnen på honom. Det såg så enkelt ut när mamma gjorde det, så jag blir förbannad på mig själv. Mamma visar och förklarar att det är enklare att lirka in bettet i munnen i början, sen när man vänjer sig blir det mycket enklare att få in bettet i munnen på hästen. När jag lirkar, går det genast bättre. Så jag blir nöjd över min insats, och det verkar mamma också tycka.Sen var det bara benskydden och det var lätt som en plätt.
 
Jag leder ut Malte ner till ridhuset där Annelie ska hålla en lektion för mig. När vi ställt upp på medellinjen, visar Annelie hur jag ska dra ner stigbyglarna, och fixa stiglädrena så de är i rätt längd med mina ben och sedan spänna sadelgjorden innan jag sitter upp. Annelie hjälper mig upp, jag tar tag med vänster hand i framvalvet och höger i bakvalvet. Hon tar tag i mitt vänstra ben och på tre hoppar båda och jag landar mjukt och lugnt på Maltes rygg utan att han reagerar. Det känns annorlunda att sitta i en sadel än att sitta på en halkig rygg med vass ryggrad som sticker rätt upp. Skönare på nåt sett, jag stoppar in fötterna i stigbyglarna och Annelie säger till mig att skritta fram i vänster varv. Hon säger när jag ber hästen gå framåt, klämmer jag med benen mot hästens sidor, och när man rider, kallas benen för skänklar. Jag skänklar på Malte och först viftar hand ointressant på öronen. ''Kom igen då, hårdare kan du, Alice!'' hojtar Annelie. Jag klämmer ännu hårdare och Malte börjar sakta gå framåt. Jag blir alldeles svettig när Annelie ropar: ''Sitt inte som en hösäck, räta på ryggen! Tryck ner hälarnn, titta inte ner på hästen utan titta dit du ska istället och driv på honom, Alice! Sådär sakta får han inte gå.'' Jag gör allt hon ber om, och tillslut är det dags för trav. Först blir det att rida lätt, då ska man upp på första sedan ner igen 1,2,1,2,1,2,1,2 osv. Det skumpar obehagligt mycket. Äntligen är vi färdiga för idag...
 
Ursäkta för den långa delen, men tänk posetivt, ni fick en bonus! :)
 
Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Alexandra Mistdawn

Välkommen till min blogg. Bloggen drivs av en tjej från Västra Götland på 15 vårar med höga framtidsplaner. Bor i Valedale med mina 19 hästar, och här kommer ni få läsa om min vardag i spelet, vännerna och åsiktsinlägg. Tack för att ni titta in!

Kategorier:

Arkiv: