Livia vaknade tidigt en fredagsmorgon. Hon gäspade stort och tittade ut genom fönstret. Det var en tjock dimma som låg tätt intill deras hus. Deras hus... det var fint. Det var stort och vitt. Hon hade det mysigaste rummet man kunde få, med blomster tapeter och gosedjur. Hon skulle aldrig bli för stor för sina gosedjur! Aldrig! Hon var såklart 14 år nu och hela klassen tyckte säkert hon var barnslig om någon fick reda på det. Det var snart dags för sommarlov. På måndag nästa vecka var det äntligen skolavslutning! Men vad skulle man göra? Hon hade inga vänner, och hon hade ingen egen häst. Men hennes största önskan var att få en egen häst. Hennes föräldrar har inte den bästa lönen, och tjatar ibland att nu måste de börja spara igen. Men hennes farmor hjälper till ibland, tack vare henne får hon två ridlektioner i veckan. Tisdagar och fredagar. Bästa dagarna i veckan, helt klart! Hon tillbringar all sin tid då i stallet, förutom när hon är i skolan. Aldrig att hon skulle få en egen häst, om hennes föräldrar knappt har råd med att låta henne gå på ridskola 2 dagar i veckan, är väl den önskan att få en egen häst bara något som kan uppfyllas i hennes drömmar.

 

Hon steg upp ur sin säng och klädde på sig lite kläder. Sedan småsprang hon ner för trappan. Hennes föräldrar satt vid varsin ände vid köksbordet och läste varsin tidning och drack sitt morgonkaffe. Hon hade inga syskon. Hon önskade mest av allt en storebror. Varför vet hon inte, verkar så häftigt bara.

- Godmorgon, min älsklingstjej. Hur står det till idag? säger pappa och tittar upp från tidningen och ler mot mig.

- Bra, svarade Livia.

- Ta dig lite fil och sätt dig ner, sa hennes mamma utan att titta upp från tidningen och tog ett bett av sin smörgås.

Livia nickade. Hon var inte särskilt lång, utan bara 1,64 m. Hon fick ställa sig på tå för att nå en djup tallrik. Hon ställde ner den på bordet, öppnade kylskåpet och tog fram filen. Sen tog hon filen och hällde i fil i tallriken. Hon suckade djupt. Hon längtade tills klockan blev 4 och hon kunde ta bussen till stallet. Hon åt snabbt upp, och slängde sedan ner tallriken och skeden i diskhonet. Hon tog sin jacka och satte på sig sina skor. Hon rev åt sig sin väska och sa hejdå till sina föräldrar. Ju närmare skolan hon kom, ju saktare sakta hon in. Det är ett helt under om hon klarar av skoldagen utan att börja storböla när hon kommer hem. Hon ska vara stark. Inte låta andra trycka ner henne, men det var svårt. När man var kortast i klassen och hade glasögon, ja. Då var det svårt. Bortsett från glasögonen och sin växt, var hon nöjd med sitt utseende. Hon hade mörkblont hår som gick ovanför midjan. Lite vågigt sådär och gröna stora ögon. 

 

Doften av stall fylldes inom henne. Hon gick fram till anslagstavlan och tittade vilka boxar hon skulle mocka i och vilken häst hon skulle få rida. Monty skulle hon få! Lyckan spred sig inom henne. Monty var ett sto, flugskimmel var hon. Helt underbart vacker. Hennes favorit, helt klart. Hon hade ridit i 5 år. När sommarlovet börjar är det hennes tur att få bli skötare på Monty tills hon väljer att sluta eller tills hon växer ur henne. Hon började mocka Loves, Kalles, Frejas och Montys boxar. Sedan tog hon fram sin egna ryktlåda och började borsta Monty. Hon gav henne massor med morötter och kliade Monty i pannan. Till sist kratsade hon hovarna. Hon la tillbaka alla grejer hon använt till ryktningen i sin ryktlåda. Hon försvann in i sadelkammaren och tog ner sadel, träns & benskydd. Hon hängde tränset utanför Montys box, och  tog med sig sadeln & benskydden in i boxen.Hon satte snabbt på benskydden på Monty.Sedan la hon försiktigt ner sadel på Montys rygg, långt upp och drog sedan ner den. Sen spände Livia sadelgjorden så att gjorden satt fast runt magen på Monty. Hon tränsade och fick lirka in bettet i munnen. Hon spännde käkremmen och nosgrimman. Sedan drog hon tyglarna över huvudet på Monty och ledde ner henne till paddocken.