slide show
 
'' Du förstår ju ingenting! '' skriker jag. '' Men hjärtat mitt, vi har inte råd med någon häst. Och vart skulle hästen bo? På altanen? Glöm det! '' säger mamma med en menande blick.'' Jag hatar dig!!! '' skriker jag och stampar upp på mitt rum. Det var inte länge sedan min pappa dog. Han dog i en bilolycka för ca 5 år sedan. Då var jag 9 år. Nu är jag 14 och ska börja åttan till höst. Jag heter då Alice.
 
Det regnade ute. Jag tog på mig regnkläder och gick ut. ''Vart ska du ta vägen? '' undrar mamma. ''Ut ser du väl?'' fräser jag. Jag går rätt in i skogen och till mitt hemliga gömställe där jag brukar sitta när jag vill vara ifred. Det är inte ofta denna skog används, eftersom det sägs att skogen är förtrollad. Men här får jag lugn och ro, under min koja gjord av kvistar och granbarr. Även mossa, som sitt underlag. Jag sätter mig under den stora granen och lutar huvudet mot trädet. Jag somnar .. 
 
 
Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Alexandra Mistdawn

Välkommen till min blogg. Bloggen drivs av en tjej från Västra Götland på 15 vårar med höga framtidsplaner. Bor i Valedale med mina 19 hästar, och här kommer ni få läsa om min vardag i spelet, vännerna och åsiktsinlägg. Tack för att ni titta in!

Kategorier:

Arkiv: