Plötsligt känner jag nåt som blåser på mig. Jag öppnar ögonen och ser en jätte lik mule. Jag skriker till. Varelsen skuttar åt sidan och håller sig fast vid trädet några meter ifrån mig. Det är en stor ståtlig häst. Färgen skimmel. Så fantastisk, så vacker. Jag reser mig och hästen blåser upp näsborrarna. ''Såja, fin häst'' lockar jag. Jag tar några steg fram och hästen blir lugnare. Då ser jag hur mager hästen är, och den glanslösa pälsen har massa tuvor och intorkad smuts och lera. Manen tovig och hästen visar vitöga. Men det är den underbaraste häst jag någonsin träffat. Malte, han heter Malte, det är jag säker på. Han står kvar och jag tar mig fram till honom utan att han rör en enda fena. Jag kliar honom i pannan. ''Såja, du är i trygga händer nu.'' säger jag försiktigt. Han har en trasig grimma på sig, och jag tar tag i den och leder honom ut ur skogen. Han följer med mig vart jag än går. Han lyder min minsta vink. Jag tar ett stadigt grepp om manen och kravlar mig upp på hans breda rygg. Första gången jag satt på en hästrygg. Jag smackar och han fortsätter vidare längs vägkanten.
När jag kommer hem, kommer mamma springande ut barforta i det hemska vädret. ''Alice! vad håller du på med? vad har du hittat hästen? lämna genast tillbaka den!'' skriker mamma upprört. ''Jag kan inte, han har ingen ägare. Dom har behandlat honom med fel hjälper och han har blivit misshandlad. Jag lovar!'' säger jag. ''Hur vet du det?'' säger mamma. ''Han har sagt det.'' fortsätter jag. Mamma får en rynka i pannan ...
(0)
