haha, hej. Jag vet inte var jag ska börja men, jag sitter här i min ensamhet i en liten husvagn i kusten, glada prat hörs i förtältet utanför. Regnet smattrar mot tältet. Men jag då? Är jag glad? Jag vet inte.

 

Det fanns en tid, då jag var helt beroende utav datorspel. Jag satt dagarna långa och bara spelade, jag längtade varje dag i skolan och struntade i mina riktiga vänner och stack hem och chattade med mina vänner över internet. Under den perioden fann jag Star Stable när jag sökte runt efter hästspel online. Jag skapade såklart ett konto och efter någon månad så bröjande jag betala star rider. Till slut köpte jag lifetime och jag var något otroligt lycklig. Jag började köpa tillbehör och till slut hade jag en perfekt karaktär.  Jag trodde ju att det goda skulle vara för evigt.. 

 

Idag, några veckor efter jag loggat in senast har det slutligen nåt fram till min hjärna. Det är det bästa spelet jag någonsin spelat. Så många olika känslor har det spelet givit mig. Lycka, sadness och ilska. Men framförallt har jag till störst del haft en otroligt rolig tid med massor utav fantastiska vänner, som jag dessutom mött på riktigt. Vänner jag vill bära med mig för livet, men  dock är jag såpass klok att jag är medveten om att det inte är möjligt. Jag har fortfarande lite kontakt med en utav alla vänner jag stött på i spelet, och det kommer inte räcka livet ut. 

 

Det jag vill komma till är att jag upptäckt att min tid är slut. På riktigt. Det är dags att de äldre spelarna drar sig tillbaka, och låta nya entusiastiska människor utforska detta fantastiska spel. 

 

Helt ärligt så spelar jag inte detta längre. Ett flertal gånger har jag på sistone (då menar jag sedan i somras) försökt, verkligen. Att få tillbaka min spellust. Det har i och för sig fungerat, men dock varat max i några veckor. Jag tror att det delvis beror på att jag haft två underbara terminer det här läsåret, jag har haft fullt upp med mitt. Jag har haft upp och nedgångar, haft jobbigt med kompisar och även haft underbara minnen tillsammans med de bästa. Men, jag har valt att sluta. Jag kommer aldrig tillbaka. Det är något som är klart. Jag kommer ha mina perioder då jag vill gå in o spela, men aldrig mer än så. Min tid är över, men vem vet. Vi kanske ses igen? på återseende, mina kära vänner. Låt våra vägar korsas, återigen.