När Livia väl var inne i paddocken, spänt sadelgjorden, ändrat längden på stiglädren så satt hon upp. Det var mysigt att sitta på Monty. Monty var tyvärr bara en B-ponny, 122 cm i mankhöjd. Livia visste, att hon inte skulle kunna rida henne länge till. Det var en tanke som hon gärna ville putta undan. Hennes ridlärare hette Marianne. Hon stod i mitten och ropade order åt alla. Hon släpade fram hinderstöd och bommar. Och hon bad oss öka till arbetstrav. Monty stretade mot martingalen, och ville öka farten hela tiden. Om Monty fått bestämma själv hade hon säkert velat springa som en galning runt i ridhuset, flera varv runt,runt. Hindren vi skulle hoppa var ungefär 45 cm höga. Till slut sa Marianne att vi skulle komma fram i galopp och sitta ner i sadeln. Vi skulle vända snett igenom från H till F och i mitten där nånstans stod ett hinder som vi skulle hoppa. När jag precis vänt vid H drev jag på Monty. Tog lite mantag och gav en eftergift. Monty hoppade det med god marginal och la till ett gäldjeskutt på slutet. Monty var helt fantastisk.
Senare den dagen låg Livia hemma i sin säng och studerade sina hästaffischer som satt uppe på väggarna i hennes rum. Hon satt och sög på en tanke. Tänk om hon hade en egen häst? En alldeles egen häst som älskade bara henne. Som alltid gav ifrån sig ett hest gnäggande när hon kom och gick. Livia suckade längtansfullt. Idag var det fredag, alltså betydde tacos. Mums, vad gott det skulle bli! Hon kunde redan känna doften enda upp till hennes rum. Just då ropade hennes mamma på henne.
- Livia, maten är klar. Dags att komma!
Livia reste sig hastigt upp. Det gick lite för fort, det kändes som om hon skulle svimma. Hon gick ner för trappan och satte sig vid köksbordet tillsammans med sina föräldrar.
- Hur har skolan varit idag då, Livia? undrar hennes mamma när hon tog ett bett av sin taco.
- Som vanligt, svarade Livia lite frånvarande.
- Du har väl någon att vara med, Livia? undrade hennes mamma med oro i blicken.
- Jadå, ljög Livia.
Hennes mamma gav henne en forskande blick, men bestämde sig för att byta samtalsämne. Hon började prata om att hon hade fått ett nytt jobb där hon hade fått en jätte bra lön.
Nästa morgon vaknade Livia sent. Hon brukar inte vakna såhär sent, men det berodde säkert på att hon suttit vid sin laptop och tittat på film halva natten. Hon bestämde sig för att gå upp och klä på sig lite kläder. Sedan stack hon ner till köket för att rosta bröd och hälla apelsinjuice i ett glas. Hon tog sina rostade börd och sitt glas med juice och försvann till vardagsrummet. Hon satte på harry potter 7 del 2. När hon sätt halva filmen, hördes en massa ljud utanför hennes hus. Men hon orkade inte resa sig upp och ta en titt vad det var som var pågång. Hennes mamma kom in i vardagsrummet och berättade att det är nya människor som flyttar in i grannhuset. Och varför skulle Livia bry sig liksom? Slutligen hade hennes mamma tvingat ut henne för att hälsa. Där ute stod en tant, en farbror och en tjej som var i hennes ålder. Tjejen hade hörlurar runt halsen och kopparfärgat hår.
- Hej, sa Livia frånvarande.
- Tja, svarade tjejen från motsatt håll. Vad heter du?
- Livia, svarade Livia kort.
- Jag är Elsa! sa tjejen som tydligen hette Elsa.
De mötte varandras blick. Det var svårt att hålla masken. Plötsligt började båda två gapflabba utan en anledning. Livias ögon tårades, det var länge sen hon skrattade såhär. Iallafall sedan hennes bästa vän försvann helt spårlöst. Livia saknade Marie så det gjorde ont när hon tänkte på hur roligt de hade haft det. Hur mycket hennes foderhäst saknade henne. Milton, var en brun korsningsponny. Marie och Milton var som gjorda för varandra, dom funkade jättebra tillsammans. Milton verkade så bekymrad när Marie aldrig mer dök upp. Han gnäggade oroligt. Tillslut gav poliserna upp letandet efter Marie och Milton lämnades tillbaka till sin rätte ägare.
(0)
